DR 314

Allhelgonastenen

DR 314


Allhelgonastenen, som idag står i foajén till Lunds universitetsbibliotek, hittades på 1680-talet i Allhelgonakyrkans ruin i Lund. Stenen togs tillvara, men blev i början av 1700-talet sönderslagen av ärkebiskopen, som lät använda stenen som trappa till biskopsgården. Men biskopen råkade ut för samma sak som många andra som slagit sönder eller flyttat runstenar, nämligen spökerier. Det finns otaliga berättelser om folk som flyttat runstenar från deras ursprungliga läge, eller fördärvat dem, och som senare blivit tvungna att sätta tillbaka stenarna för att få slut på otrevligheterna. Ärkebiskopen i Lund gjorde samma sak, han lämnade tillbaka stenen där han tog den. Stenen flyttades sedan till universitetshuset i Lundagård i mitten på 1700-talet för att hundra år senare resas på toppen av runstenskullen i Lundagård.

Runstenen har en mycket intressant ornamentik, med både ulvar och två ansiktsmasker. Vad dessa ansiktsmasker har för symbolisk innebörd är okänt, likaså vargarna och deras förbindelse med ansiktsmasken.

DR 314 text

Translitterering
: þurkisl : sun : isgis : biarnaR : sunaR : risþi : stinã : þisi : uftiR : bruþr : sinã : baþa : ulaf : uk : utar : lanmitr : kuþa :

Tolkning
Torgisl, son av Asgeir Björns son, reste dessa stenar till minne av sina båda bröder, Olaf och Ottar, goda landmän.

Olaf och Ottar benämns som landmän, kanske är detta en titel ur det högre samhällsskitet, precis som dräng och thegn. I inskriften står det risþi stinã þisi (reste dessa stenar), vilket innebär att DR 314 inte var den enda stenen i detta monument. Torgisl har antingen rest DR 314 och ytterligare en runsten, eller DR 314 tillsammans med en eller flera stenar utan inskrift.


DR 314b

Ansiktsmasken på toppen av stenens baksida


DR 314c

Ansiktsmasken med vargarna på på stenens framsida


Tillbaka till runstensgalleriet