rundjur

Lönnrunor och runchiffer

De som ville göra inskrifter som inte alla skulle kunna läsa använde sig av lönnrunor. För att kunna tyda lönnrunor och runchiffer så måste man förstå tanken bakom futharkens uppbyggnad. Futharken har tre ätter. Den första är Frejs ätt med de sex första runorna f, u, þ, ã, r och k. Den andra är Hagals ätt med runorna h, n, i, a och s. Den tredje ätten är Tyrs ätt med runorna t, b, m, l och R (se första bilden). För att kunna läsa och skriva lönnrunor är man tvungen att känna till att ätterna i futharken byter plats. Frejs ätt och Tyrs ätt byter plats med varandra, vilket innebär att första ätten är Tyrs ätt medan tredje ätten är Frejs. Hagals ätt förblir den andra ätten (se andra bilden).

Lönnrunor kan se ut på många olika sätt, men alla är uppbyggda så att de måste tala om både ätt-tillhörighet och ordnings­nummer. När man skriver med lönnrunor är det vanligt att man använder kvistrunor. Dessa kan vara konstruerade på olika sätt, men principen är att man har en huvudstav där ätt-tillhörighet visas på den ena sidan och ordningsnummret på den andra sidan. Rökstenens lönnrunor tillhör en lite mer komplicerad variant.

Ett annat sätt att skriva lönnrunor eller runchiffer på är att använda sig av de vanliga runorna. För att kunna använda vanliga runor behöver man bara känna till runornas bestämda plats i futharken. Man använder ett förskjutningschiffer, vilket innebär att man ersätter runorna antingen med den runa som står före eller efter i futharken. Runan b kan till exempel skrivas antingen som m eller t

Ätter

Lönnätter


Lönnrunor
Den vänstra siffran visar vilken ätt runan tillhör, och den högra siffran anger ordningsnumret i ätten.




Rökrunor
Rökstenens övre del med streckförsedda kryss som utgör ett talchiffer.




Lönnrunor
Futharken som förskjutningschiffer åt både höger och vänster